söndag 2 april 2017

Högt ställda förväntningar..

Tre kvinnor vars liv korsar varandras.
Rachel - Frånskild, som varje dag tar tåget fram och tillbaka till stan för att upprätthålla bilden av ett normalt liv när sanningen är den att hon för länge sedan blivit avskedad från sitt arbete p.g.a. sin alkoholism. Rachel har svårt att acceptera separationen från maken. Varje dag passerar hennes tåg ett hus, likt det hon själv bott i, där hon fantiserar om det unga paret hon sett där. I hennes huvud lever de det perfekta liv som hon drömt om.
Anna - Kvinnan som Rachels man varit otrogen med och som nu lever tillsammans med honom och deras gemensamma baby i det hus vid järnvägen där han tidigare bott med Rachel.
Megan - Kvinnan i huset som Rachel fantiserar om. En kvinna långt ifrån perfekt. En kvinna med hemligheter.

Rachels fantasibild om det perfekta paret får en törn när hon en dag ser Megan med en annan man. När Megan strax därpå anmäls försvunnen söker Rachel upp polisen och Megans man för att berätta vad hon sett. I hennes värld är hon en del av deras liv och vill hjälpa till men i polisens ögon är hon en alkoholiserad kvinna som har minnesluckor och stalkar sin exman. Men Rachel vet att om hon bara kan komma åt sina försvunna minnen från kvällen då Megan försvann så kommer hon att veta vad som hänt. Kanske kommer dessa minnen att berätta mer för henne än hon vill veta..

Kvinnan på tåget är en omtalad debutroman, av journalisten Paula Hawkins, som även filmatiserats. Självklart har jag längtat efter att sätta tänderna i den och hade högt ställda förväntningar.
Kan inte riktigt bestämma mig för om de infriades eller inte.
Jag hade förväntat mig en spännande thriller men länge kändes den mer som ett drama med den förvirrade, misslyckade och ständigt alkoholrusiga Rachel i centrum. Längre fram i berättelsen blev den mer som en psykologisk, smygande thriller med obehagligt krypande stämning när sanningen sakta uppenbarar sig. Storyn tar en oväntad vändning vilket alltid är uppskattat.
Bestämmer mig för "ganska" bra i stil med en 3:a av 5. Tänker i alla fall se filmen för att se om den följer boken eller gör storyn mer thrillerlik från start. Vill nämligen minnas att det är  reklamen för biofilmen som gett mig förväntningarna på boken från början.

Återstår att se vilken som är bäst.
Boken eller filmen?