Mabel och Jack, lite till åren komna, sörjer ett dödfött barn och att de förblivit ofrivilligt barnlösa. De lämnar sina gamla liv för ett kargt och hårt nybyggarliv i Alaska. Här drömmer Mabel om att de ska arbeta sida vid sida för en ny tillvaro och hitta tillbaka till varandra. Men livet i Alaska är hårdare än väntat. Isoleringen tär, maten tryter, kylan söker sig in i den enkla stugan och samtalen mellan makarna tystnar. Jack känner sig misslyckad för att han inte kan ge Mabel ett bättre liv medan hon saknar hans närhet. Hon fantiserar om att avsluta sitt liv. Så sveper familjen Bensson in i deras liv. En erfaren, livfull och social nybyggarfamilj som tar dem under sina vingar och hjälper dem att klara vintern. I ett ögonblick av lekfullhet och kärlek bygger Mabel och Jack en snöflicka av vinterns första snö och klär den i Mabels halsduk och vantar. På morgonen är snöflickan borta och i skogskanten skymtar en främmande flicka klädd i snöflickans kläder. Mabel drar sig till minnes en rysk sagobok från barndomen om en snöflicka som får liv och tror att flickan kommit som en övernaturlig gåva till dem. Den skygga flickan, som kallar sig Faima, söker sig till deras glädje allt oftare till deras hem men ingen annan har sett henne och varje kväll försvinner hon ut i vinternatten. Sagobokens snöflicka går ett tragiskt öde till mötes när våren kommer och vinterns sista snö smälter och nu våndas Mabel över vad som ska hända med hennes snöflicka, som hon kommit att hålla mycket om, när vårsolen blir varmare och varmare.
Plötsligt kände jag bara att jag läst lite för många kriminalare med stereotypa slitna, missbrukande mordutredare och förutsägbara sadistiska seriemördare!
Jag ville läsa något mer skönlitterärt så när årets bokrea drog igång gav jag mig ut på jakt i hyllorna.
I stadens lokala bokhandel hittar jag så Snöbarnet som den kvinnliga bokhandlaren märkt upp som sitt personliga lästips. Klart jag litar på henne:)
Nyfiket började jag läsa denna suggestiva, lite sorgsna historia som på ett vackert sätt pendlar mellan saga och verklighet på ett underhållande sätt. Jag rycks med i Mabels djupa sorg, hennes glädje över att gnistan åter tänds mellan henne och maken och i hennes kärlek till snöflickan Faima. Hela tiden vill jag veta om sagan ska få ett lyckligt eller olyckligt slut och när slutet kommer, vet jag på något härligt sätt ändå inte om jag ska vara ledsen eller glad och vad som var fantasi och verklighet.
En ganska skön känsla faktiskt.
Tack för tipset Britt-Marie Boman, Nybros klippa till bokhandlare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för dina tips och kommentarer.