Den här pocketboken med en sann historia om syskonincest fastnade jag för vid en rundkoll på cdon i vintras. Köpte den och har sedan haft den stående ett tag i hyllan. Nu med lite "ensamtid" kom den fram och det var med spänning jag började läsa..
Vicky var bara 12 år när hennes 17-åriga bror besökte hennes rum och gjorde det förbjudna. Inte gammal nog att förstå annat än att det skulle förstöra för hennes föräldrar om hon berättade. Så hon höll tyst. När man så småningom förstod att hon var gravid skyllde hon på en av pojkarna på sommarcampingen för att skydda familjen. Hon växte upp med en skräck för brodern, som modern favoriserade, och såg hur han misshandlade den ena flickvännen efter den andra. Han dödade en av dem och hamnade i fängelse vilket var en stor lättnad för Vicky men modern stöttade honom ändå och Vicky höll tyst ända tills det bara inte gick längre.
Ett kusligt ämne som är svårt att förstå. En rotlöst kringflyttande familj i en socialt nedsatt miljö där droger är vardag. Med läs- och skrivsvårigheter i skolan, en kärleksfull far som inget ser, en favoriserande mor och med en psykopat till storebror som utnyttjar henne på ett grovt och hänsynslöst sätt kanske det inte är konstigt att Vicky blir missanpassad, tar droger, hoppar av skolan och söker kärlek och trygghet i fel sorts män. Ändå finner jag det svårt att förstå hennes tystnad. Hon är lite naiv samtidigt som hon är mer brådmogen än en flicka i den åldern oftast är.
Så levde boken upp till förväntningarna? Njee, inte riktigt. Ämnet är intressant men boken är dåligt skriven och berättaren, Vicky, upprepar sig för mycket och man blir lite otålig och frustrerad på henne. Samtidigt känner jag mig lite taskig som reagerar så för vad vet jag? som inte varit med om det hon upplevt och inte växt upp i den typ av miljö som boken beskriver..:(
